Uppfödning
Tänkte här berätta om min första Katarina parakit kull, eller snarare två första kullar:
Att föda upp Katarinaparakiter är fantastiskt roligt. Men heller inte helt odramatiskt. Mina första kullar vart det inget av. Den första kullen la honan 5 ägg, alla befruktade. Hon var duktig och ruvade flitigt, så flitigt att jag blev orolig för henne. Såg henne aldrig äta eller dricka.
Äggen kläcktes men unge för unge dog bara någon dag efter att dom kläckts. Alla hade uppenbart svultit ihjäl, ingen hade mat i krävan. Honan hade troligen inte matat dom just av det skälet att hon aldrig "kunde" gå ut och äta själv.
Andra kullen på 6 ägg, vart sönder trampade, alla ägg låg trasiga i holken och ner plattade i botten av holken. Inget kul. Gullan (honan) fick vila och under tiden hann jag få tag på en hona till, Creamy (cremefärgad).
Klas (den turkosa hanen) blev blixtförälskad även i den creme färgade honan som egentligen var tänkt som fru till min gröna hane Gurra. Så han parade båda tjejerna samtidigt. Don Juan som han är hade han damerna på varsin sida och turades om mellan dom. Riktig snusk gubbe ;)
Honorna blev tjocka och runda om gumpen och efter någon vecka låg det 2 fina ägg i holken. Katarinahonor lägger ägg varannan dag så efter lite mer än en vecka låg där 11 ägg. Tjejerna var väldigt duktiga på att ruva. Fördelen med att vara 2 honor var ju att den ena kunde med gott samvete gå ut och äta och dricka medan den andra låg på äggen. Även pappa Klas var duktig och hjälpte honorna med att hålla äggen varma, särskilt natte tid när även han sov i holken.
Efter ca 20 dagar kläcktes dom två första äggen och små duniga ungar såg dagens ljus. Om dom nu ser så värst mycket med stängda ögon förstås.
Unge efter unge kläcktes, 11 stycken. Men dom sista ungarna som kläcktes matade inte honorna av någon anledning. Ungarna dog kort efter att dom kläckts. Troligen tyckte t.om honorna att det var lite för många ungar ändå. Men det strök med fler ungar vart efter dom växte. En unge slutade mammorna att mata vid 3 veckors ålder. Jag handmatade den i ett par dagar men den blev inte riktigt pigg igen så den fick somna in. Någon unge hade dom grävt ner i sågspånet i holken och struntat i. Även om jag plockade fram den och la ungen mitt i syskon gänget så puttade honorna bort den direkt och grävde ner den igen. Vet inte om det var deras sätt att gallra ut ungar.
Hur som helst så hade dom till slut 5 ungar som satt på pinne vid 4 veckors ålder. 2 gröna och 3 turkosa små gullungar. En av dom gröna ungarna var väldigt speciell och satt på ett mycket eget sätt på pinnen. Det var helt uppenbart att det var något fel på den. Men mammorna och pappa Klas matade den och den åt bra själv så jag hade inte hjärta att ta bort den. Han fick hänga med så länge han kunde. Men tyvärr så dog den vid ungefär 8 veckors ålder.
Resten a gänget ringmärktes och fjädrar plockades för att skickas till könstest. Hela familjen flyttades in i Katarinaparakit voljären. Och ungarna tyckte att det var så kul med alla leksaker, rep och träd som fanns att öva klättring på. Det vart full fart i voljären.
Så småningom kom då könstest svaren och jag hade 2 turkosa hanar, en turkos hona och en grön hane. Så utan 11 ägg vart det tills slut 4 pigga och friska ungar. Så det är inte bara lätt att få massa ungar bara för att honorna är flitiga ägg läggare. Man får räkna med en hel del bortfall på vägen.
